Vilken missär det var!

Vi åkte ut till mina föräldrar hem ute i Stockholms Skärgård och skulle fira världens bästa nyår! Vid tolvslaget hade jag redan hoppat ner i bubbelpoolen tillsammans med 10 andra glada människor och just när en kompis tänder på vår fyrverkeribomb ser jag hur Deya kommer ut genom dörren och undrar vad vi gör här ute. Hon skulle ju vara inomhus, vad gjorde hon här ute? Men det var ju inte så konstigt, dörren stod ju öppen och alla var här ute, och hon har aldrig förbjudits att gå ut förut.

Sedan smäller den första fyrverkeripjäsen och exploderar i ett rött ljussken alldeles ovanför oss och alla jublar och pussas med varandra. Fyrverkerierna fortsätter komma i stadig takt. Men var tog Deya vägen?

Martin kom precis ut genom dörren och såg henne springa iväg i världens fart. Jag sitter kvar i bubbelpoolen och ser klart på fyrverkerierna och dricker lite bubbeldricka tillsammans med de andra. Martin kommer tillbaka och säger att Deya inte kommer när han ropar. Hon är borta!

Jag hoppar upp ur poolen och klär på mig och tillsammans med Martin och varsinn ficklampa spenderar vi två timmar åt att gå runt och leta. Hon kommer inte när vi ropar och vi hittar henne inte längs vår vanliga promandväg.

Jag känner mig så bortgjord. Hur kunde jag lämna Deya på hennes första nyår? Det fanns visserligen andra människor i huset, och eftersom jag var full och glad glömde jag be dom att hålla koll på att Deya stannade inomhus tillsammans med Fanny. Allt är mitt fel. Deya är vilsen nånstans! Var är hon?

Har hon blivit påkörd av en bil? Nej, det kör knappt några bilar på en skärdgårdsö på nyårsnatten. Har hon sprungit vilse? Ön är trots allt väldigt stor, många mil lång. Har någon hittat henne och tagit in henne till sig? Det finns ju trots allt flera tusen bofasta på ön. Ligger hon och gömmer sig någonstans och vågar inte komma fram? Hon har ju trots allt verkat lite mörkrädd när vi varit ute på promenad med henne under hösten.

Efter att ha suttit och oroat mig några timmar och minst en gång i kvarten gått ut och ropat på Deya igen så går jag och lägger mig klockan fem på morgonen. Martin håller ut tills det börjar komma en ljusrand vid horisonten och går och lägger sig klockan halv åtta på morgonen.

Alla gäster har gått och lagt sig på olika platser i huset och i stugor runt huset.

Klockan halv nio vaknar jag av att något låter på altanen. Jag går och tittar ut genom fönstret och hoppas på att få se Deya där, men inget.

Sedan öppnas dörren av en kompis som sovit i en stuga, och in rusar även Deya! Kompisen berättar att hon hade gått och kikat på altanen och hittat Deya där, och det var det jag hade hört.

Underbara, söta, fantastiska lilla vovve! Hon var tillbaka! Hennes päls är blöt och hon har en krage av frost, men hon är jätteglad och viftar jättemycket på svansen! Martin vaknar också, och även Fanny, och alla hälsar på Deya och är så glada att hon är tillbaka.

Jag dushar av Deya i lite varmvatten och sen tar jag fårfällen in till vårat sovrum och så går Deya, Martin och jag och lägger oss igen och sover jättegott. Alla tre har förmodligen sovit väldigt lite denna nyårsnatt.