Det händer så mycket hela tiden så jag hinner ju inte skriva här.

Deya är världens sötaste, men jag måste ju erkänna att det ibland är jobbigare än jag hade trott att det skulle vara att ha valp. Mest för att Martin och jag aldrig kan göra något tillsammans annat än att sitta hemma eller gå ut på en liten promenad. Minst en av oss måste ju alltid vara med henne. Vi kan ju inte gå in i en affär tillsammans till exempel. Vi ska ju köpa en vigselring till mig till exempel, och vill titta på det tillsammans, men vi har inte kunnat gå och titta i affärer tillsammans. Men nu när jag känner mig säker på att hon är trygg med oss så känns det lättare att lämna bort henne till någon som kan passa henne en stund. Det är säkert bara nyttigt för henne att få byta miljö lite då och då.

Linnis har passat Deya en förmiddag när både jag och Martin hade obligatoriska lektioner, och det gick jättebra för dom. Och imorgon vill vi gå på bio med Linnis och Linus, och då kommer Martins pappa att passa Deya. I helgen tänkte vi försöka komma iväg till en smyckesaffär och titta på ringar, och då kan kanske Linnis eller Martins föräldrar passa henne. Det känns riktigt bra. :D

I söndags lämnade vi ju även Deya hemma hos min mamma och pappa som jag tidigare nämnde, och det gick faktiskt jättebra. Det var jättebra att hon redan fått träffa Fanny på hemmaplan för nu var det bara lycka att få träffa henne igen. Och Fanny tog hand om henne och var jättesnäll mot henne. Mamma och pappa tog även med henne på promenad ute i skogen, och utan koppel också! Det hade gått finfint. Martin och jag hade inte tagit ut henne i skogen ännu, jag har läst att man inte ska gå ut för mycket med valpen utan låta den hålla sig till ett säkert ställa nära hemmet där den känner sig trygg. Men hon hade älskat skogen helt enkelt och hon hade följt med mamma och pappa jättebra! Mamma och pappa tycker jättemycket om henne också, och det är ju skönt. :)

Deya verkade inte ha saknat oss alls när vi kom dit och hämtade henne. Det verkade nästan som att hon trivdes bättre hemma hos mamma och pappa än hon gör hemma hos oss. :P

Men sen dess har jag och Martin också börjat ta med henne bort till skogen och låtit henne springa där utan koppel, där det inte finns några människor och andra hundar. Hon verkligen älskar att få springa runt, och hon följer faktiskt efter oss mycket bättre när hon inte har koppel på sig, än när hon har det. :P

Det känns som att det behövs också. Ibland får hon små vilding-attacker och springer runt och är helt galen. Hon är visserligen bra på att underhålla sig själv så länge hon får något att leka med (en tennisboll är det roligaste hittills, den rullar ju iväg så lätt så hon kan jaga den). Men det märks att hon har väldigt mycket energi emellanåt så det är nog bra att vi börjar ta henne på promenader så hon får springa av sig. :)   

Hon har haft lite problem med bajsandet, tror hon varit lite hård i magen, och då har hon gnällt och ynkat jättemycket när hon bajsar och verkar bli rädd och vill springa iväg innan hon är färdig. Sedan har beteendet hängt kvar även fast hon inte är hård i magen längre. Hon kanske har ett litet sår i rumpan?

Sådana små saker låter kanske trivialt och som total onödig information, men om du funderar på att skaffa hund så kan jag lova att det är sådana småsaker som är det som är mest jobbigt, inte för att hon är jobbig, utan för man inte vet riktigt hur man ska bete sig. Vi vill ju göra det som är bäst för henne, men vad är det?

Vi diskuterade oss fram till att vi skulle försöka vara så lugna som möjligt och berömma henne när hon bajsar som hon ska. För att inte förstärka hennes rädsla så låter vi henne inte springa iväg när hon blir rädd utan vi står lugnt kvar och håller kvar henne, och uppmuntrar henne istället att försöka avsluta det hon påbörjat. Det verkar funka lite smått, och förhoppningsvis blir hennes bajsande normalt snart igen. 

Idag gick jag till veterinären på vägen hem från bussen, och bokade in tid för vaccination om två veckor. Då är hon nämligen 12 veckor och ska vaccineras. :)

Det är inget fel på vårt sociala umgänge här i Norrtälje varjefall. I kväll var Linnis och Linus här på middag och imorrn ska vi som sagt på bio med dom. Det är himla trevligt. :)

 

Mamma

22 maj 2008 19:50

Vad mysigt det är att läsa om Deya, och också om vad du om Martin har för er! Ni verkar ha det väldans bra där i Norrtälje!
Fast jag blir avundsjuk på alla som får vara hundvakt! Jag vill också!
På söndan tar vi med oss Fanny, det är väl Ok?
Puss mamma

 

Agneta

28 maj 2008 20:30

Hej! Å så kul att få läsa om lilla Deya och hur hon utvecklas. Jag är matte till hennes pappa Bakki. Har träffat valparna en gång och blev alldeles betagen (så klart). Kommer att kolla in din blogg flera gånger för den var mycket bra. Hälsningar Agneta
(Min hemsida är ett skruttigt kursarbete men där kan du se vem jag är om du vill)

http://hem.passagen.se/peggylina

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer lite fina vinterbilder på Deya.

Nu har vi flyttat tillbaka till Kista.   Deya verkade lite låg första dygnet i nya lägenheten, men nu verkar hon känna sig som hemma, och det känns skönt.   Däremot beter hon sig lite underligt kring sin matskål och hon äter inte alls upp all sin m...

Vilken missär det var!   Vi åkte ut till mina föräldrar hem ute i Stockholms Skärgård och skulle fira världens bästa nyår! Vid tolvslaget hade jag redan hoppat ner i bubbelpoolen tillsammans med 10 andra glada människor och just när en kompis tänder ...

Deya har mått rätt dåligt de senaste dagarna. Det började i söndags med att hon var väldigt lågmäld och låg och sov hela dagen. Sedan vaknade jag klockan 6 på morgonen dan därpå av att hon kräktes. Det fortsatte med att hon låg och sov hela den dagen...

Typisk Deya-pose när hon sover. :P   Jag skrev inget om Deyas vikt och längd förra veckan. Jag har haft så himla mycket att stå i så jag har helt enkelt inte hunnit.   Men här kommer dagens mått: Vikt: 10,3 kg Höjd: 41 cm ...