Deya, sju veckor gammal. Leker med sin mamma Asta och några av sina syskon, Deya är längst till höger. Bilden har jag fått från uppfödaren Koivulehdon.

Ikväll har jag och Martin packat ner saker i lådor hela kvällen. Varför är det alltså så mycket mer än vad man tror?!

Nu är vi varjefall klara med i princip allt, så nu är det bara att invänta morgondagen då allt ska flyttas in i en släpkärra och köras bort till Norrtälje. Sedan kommer vi ägna helgen åt att packa upp allting och montera ihop alla nya möbler som vi köpt på IKEA.

Och på måndag bär det av till Boden för att hämta Deya. Ett av hennes syskon, Dakota, blev hämtad idag, så nu börjar valparna försvinna från kenneln. Undrar hur det känns för Deya att hennes syskon försvinner, och till slut att hon själv blir bortförd av några främlingar som hon aldrig träffat förut. Det är ju faktiskt ganska ovanligt att man köper en valp utan att ha träffat den innan. Det är ju brukligt att man träffar valpen när den är 4-6 veckor gammal och lämnar en filt eller något så att den får vänja sig vid ens lukt. Men vi har ju inte haft så mycket val, vi har helt enkelt inte haft varken råd eller tid att åka upp en vända till Boden bara för att hälsa på henne. Hoppas att det inte blir för jobbigt för henne. Men jag är inte så orolig för det faktiskt, valpar är ju väldigt anpassningsbara små varelser som tur är. :)