Ikväll ska jag och Deya gå på Valpkursens första tillfälle! Ska bli jättespännande! Jag kommer gå på kursen varje tisdag hela sommaren nästan. Ser mycket fram emot att få lära mig bra saker och att få träffa andra valpar. Jag får väl ta och skriva mer ikväll om hur det gick på kursen. 

Vikt: 8,2 kg.

Höjd: 38 cm.  

Den här veckan har hon inte gått upp alls mycket i vikt. Men vi har varit lite försiktigare med maten, för förra veckan såg hon faktiskt lite för tjock ut. Nu ser hon sund och fin ut igen. :) 

Jaha, då var det dags igen.

Vikt: 7,9 kilo

Höjd: 37 cm

Sakta men säkert växer hon på höjden, en centimeter även denna vecka. Men nu har hon gått upp nästan ett kilo i vikt. Min lilla tjockis! :P

Hon är så fin Deya, hon anpassar sig fint. Ibland är hon lite gnällig och kinkig, när hon hamnar i nya situationer och matte eller husse inte är med, men hon lär sig ganska fort och efter att ha gjort samma sak några gånger så är hon betydligt lugnare. Jag tror varjefall att det är bra övning för henne. 

Hon kissar fortfarande inne ibland, imorse till exempel när jag var för långsam på att ta ut henne. Jag gick på toa själv först och just när jag skulle klä på mig och gå ut så satte hon sig och kissade i hallen. Jag högg tag i henne så klart och bar ut henne på en gång och berömde henne massor när hon kissade ute. Men då var hon väl helt enkelt så himla kissnödig att hon inte kunde hålla sig längre. Matte får skylla sig själv som var så långsam.

Annars kissar hon i princip bara när det kommer spännande människor på besök och hon blir så exalterad att det skvätter lite. Så hon är betydligt mer rumsren nu än hon var i början varjefall. Så småningom borde hon väl kunna kontrollera sin blåsa även när hon är exalterad. 

Men hon är en otroligt mysig hund. Hon är skön att ha att göra med, hon är lättlärd, hon är gosig och hon är lagom nyfiken på saker och ting. Ibland blir hon helt vild och galen när hon behöver få utlopp för överskottsenergi, men för det mesta är hon väldigt lugn. Världens bästa hund helt enkelt. :)

Här är en film på när Deya ligger och sover. Filmen är från i söndags då min bror Micke fyllde 31 och vi hade lite kalas hemma hos mamma och pappa. Jag tror det är pappa som filmar när hon ligger och sover under min mormors stol. Hon var totaldäckad!

Dels hade hon lekt med Fanny hela dagen, och sen så hade ju även brorsan och hans fru med sig sina två små barn. Oliwer som är 1,5 år älskar att springa fram och tillbaka, fram och tillbaka, och Deya tyckte att det var ganska roligt att ha någon som var på samma "mentala nivå" som henne. De verkade komma rätt bra överens.

Min andra brorsa Richard och hans tjej Patricia tog även med sig sina två små vovvar (som mer ser ut som råttor enligt vissa). De är Italienska Vinthundar och ser ut lite som dom här: http://www.besali.com/media/Vinthundar/italienare%20A.jpg

De var lite läskiga, tyckte både Deya och Oliwer till en början, men efter ett tag började Deya bli rätt kaxig mot dom när hon hade vant sig vid dom. Men det var jättesött i början när både Deya och Oliwer stod brevid varandra och råstirrade på de två små sakerna. Först gick Oliwer fram en liten bit och Deya stod och kikade fram bakom honom. Sedan avancerade hon en liten bit och sedan han igen. De var i fullkomlig symbios i sin skräckblandade fascination över dessa hundar. :P

Nåväl. Jag är fortfarande kvar här ute hos mamma och pappa. Deya trivs så himla bra här, och jag med för den delen. Det är så trevligt att ha skogen till hands bara femtio meter från huset så att man kan gå mysiga promenader utan koppel, och sjön några hundra meter åt andra hållet så att man kan hoppa i om det blir för varmt. Och dessutom kan man ha dörren öppen ut mot trädgården så att hon kan gå ut själv när hon behöver kissa.

Imorgon ska hon mätas och vägas igen. Ska bli spännande att se hur mycket hon ökat i vikt och höjd. :)

Nu är Deya 12 veckor gammal, och idag har hon varit hos veterinären och fått en vaccinering. Det gick jättebra, jag höll i henne medan veterinären satte den lilla sprutan i nacken på henne. Det var över innan det ens hade börjat och Deya märkte knappt nånting. 

Dom där bilderna jag lovade har jag visst inte hunnit med. Jag lämnar in min sista tenta på torsdag, sen har jag lite andra saker att ta tag i, men nästa vecka kommer det äntligen att lugna ner sig och då kan jag börja njuta av mitt sommarlov!

Dagens mått:  

Vikt: 6,5

Hon har inte växt så mycket på höjden, men desto mer på längden faktiskt! Och så har hon väl gått upp ungefär 6 hekto även denna vecka. Det går så himla fort. Innan vi vet ordet av det kommer hon vara fullvuxen. :)

Tiden går så himla fort, nu är Deya redan 11 veckor gammal!

Jag är ute hos mamma och pappa i Skärgården nu och hälsar på. Jag ska bo här till på lördag, och plugga en massa. Det har två anledningar. Dels så klarar jag lixom inte av att plugga hemma, jag måste få komma bort för att inte helt sonika somna när jag läser, och dels så har hon varit extra jobbig de senaste två dagarna och skällt och ynkat en massa utan att vi förstår alls varför. Mamma och pappas teori är att hon helt enkelt är i trotsåldern, och det låter faktiskt som en väldigt vettig förklaring.  Så hur som helst tänkte jag att här hos mamma och pappa har hon ju massa annat att sysselsätta sig med, Fanny till exempel. Så jag kan nog få lite pluggro. :)

Den senaste veckan har hon inte gått upp så jättemycket i vikt, men hon har växt så mycket att man kan se det på henne!

Höjd: 34 cm (kanske 35, hon står som sagt inte helt stilla)

Vikt: 5,9 kilo

Hon har alltså växt 4-5 centimeter på höjden, och gått upp ungefär 6 hekto. Spännande. :)

Hon har varit lite orolig och gnytt och verkat alldeles olycklig, och jag misstänker att det kan ha berott på växtvärk faktiskt!

Annars har hon varit mycket läraktig! Tyvärr har jag inte haft tid att träna så mycket med henne, men hon har kunnat sitt ett bra tag nu och vi brukar säga åt henne att sitta när vi går ut och kommer in, när vi tar på och av henne kopplet. Och när hon ska få sin mat (annars är hon så himla ivrig).

Och igår började jag lära henne Ligg också, och det funkade ganska bra. Idag när jag provade att öva på Ligg igen så kunde hon det nästan på en gång! Hon är jätteduktig! Så snart jag är klar med skolan på torsdag i nästa vecka ska jag börja ägna mycket mer tid åt att öva sånt här med henne! Det ska bli jättekul! :D

Nåja, nu ska vi gå och sova i gäststugan. Första gången sen hon flyttade till oss som hon får sova nån annanstans än hemma. Hoppas hon inte kommer vara orolig för att Martin inte är där. Fast hon kommer nog hur som helst inte att sakna honom lika mycket som jag. ;)

Bilder kommer lite senare, ska ta några med mammas telefon, som har en mycket bättre kamera än min.

Det händer så mycket hela tiden så jag hinner ju inte skriva här.

Deya är världens sötaste, men jag måste ju erkänna att det ibland är jobbigare än jag hade trott att det skulle vara att ha valp. Mest för att Martin och jag aldrig kan göra något tillsammans annat än att sitta hemma eller gå ut på en liten promenad. Minst en av oss måste ju alltid vara med henne. Vi kan ju inte gå in i en affär tillsammans till exempel. Vi ska ju köpa en vigselring till mig till exempel, och vill titta på det tillsammans, men vi har inte kunnat gå och titta i affärer tillsammans. Men nu när jag känner mig säker på att hon är trygg med oss så känns det lättare att lämna bort henne till någon som kan passa henne en stund. Det är säkert bara nyttigt för henne att få byta miljö lite då och då.

Linnis har passat Deya en förmiddag när både jag och Martin hade obligatoriska lektioner, och det gick jättebra för dom. Och imorgon vill vi gå på bio med Linnis och Linus, och då kommer Martins pappa att passa Deya. I helgen tänkte vi försöka komma iväg till en smyckesaffär och titta på ringar, och då kan kanske Linnis eller Martins föräldrar passa henne. Det känns riktigt bra. :D

I söndags lämnade vi ju även Deya hemma hos min mamma och pappa som jag tidigare nämnde, och det gick faktiskt jättebra. Det var jättebra att hon redan fått träffa Fanny på hemmaplan för nu var det bara lycka att få träffa henne igen. Och Fanny tog hand om henne och var jättesnäll mot henne. Mamma och pappa tog även med henne på promenad ute i skogen, och utan koppel också! Det hade gått finfint. Martin och jag hade inte tagit ut henne i skogen ännu, jag har läst att man inte ska gå ut för mycket med valpen utan låta den hålla sig till ett säkert ställa nära hemmet där den känner sig trygg. Men hon hade älskat skogen helt enkelt och hon hade följt med mamma och pappa jättebra! Mamma och pappa tycker jättemycket om henne också, och det är ju skönt. :)

Deya verkade inte ha saknat oss alls när vi kom dit och hämtade henne. Det verkade nästan som att hon trivdes bättre hemma hos mamma och pappa än hon gör hemma hos oss. :P

Men sen dess har jag och Martin också börjat ta med henne bort till skogen och låtit henne springa där utan koppel, där det inte finns några människor och andra hundar. Hon verkligen älskar att få springa runt, och hon följer faktiskt efter oss mycket bättre när hon inte har koppel på sig, än när hon har det. :P

Det känns som att det behövs också. Ibland får hon små vilding-attacker och springer runt och är helt galen. Hon är visserligen bra på att underhålla sig själv så länge hon får något att leka med (en tennisboll är det roligaste hittills, den rullar ju iväg så lätt så hon kan jaga den). Men det märks att hon har väldigt mycket energi emellanåt så det är nog bra att vi börjar ta henne på promenader så hon får springa av sig. :)   

Hon har haft lite problem med bajsandet, tror hon varit lite hård i magen, och då har hon gnällt och ynkat jättemycket när hon bajsar och verkar bli rädd och vill springa iväg innan hon är färdig. Sedan har beteendet hängt kvar även fast hon inte är hård i magen längre. Hon kanske har ett litet sår i rumpan?

Sådana små saker låter kanske trivialt och som total onödig information, men om du funderar på att skaffa hund så kan jag lova att det är sådana småsaker som är det som är mest jobbigt, inte för att hon är jobbig, utan för man inte vet riktigt hur man ska bete sig. Vi vill ju göra det som är bäst för henne, men vad är det?

Vi diskuterade oss fram till att vi skulle försöka vara så lugna som möjligt och berömma henne när hon bajsar som hon ska. För att inte förstärka hennes rädsla så låter vi henne inte springa iväg när hon blir rädd utan vi står lugnt kvar och håller kvar henne, och uppmuntrar henne istället att försöka avsluta det hon påbörjat. Det verkar funka lite smått, och förhoppningsvis blir hennes bajsande normalt snart igen. 

Idag gick jag till veterinären på vägen hem från bussen, och bokade in tid för vaccination om två veckor. Då är hon nämligen 12 veckor och ska vaccineras. :)

Det är inget fel på vårt sociala umgänge här i Norrtälje varjefall. I kväll var Linnis och Linus här på middag och imorrn ska vi som sagt på bio med dom. Det är himla trevligt. :)

Idag fyllde Deya 10 veckor. Martin vägde henne innan middagen, och då vägde hon 5,3 kilo, så hon har gått upp nästan ett kilo på en vecka.

Sedan försökte vi mäta henne, och som vanligt var det jättesvårt eftersom hon inte ville stå stilla och vi är lite osäkra på var man ska mäta också. Men vi mätte henne till 30 cm varjefall. Precis samma som förra veckan alltså.

Jag kanske skulle försöka börja mäta henne på längden också? Vi får se om jag hittar nån bra info om hur man mäter isåfall. 

Igår kom mina föräldrar hit och hälsade på, och det hade med sig sin hund Fanny. Fanny är en blandras av Border Collie och Labrador och hon är en jättesnäll vovve. Men jag var lite orolig för hur det skulle gå faktiskt. I torsdags var jag ute på gräsmattan och rastade Deya när en annan hundägare gick förbi med sin hund. Då blev Deya helt förskräckt och försökte springa iväg och blev alldeles vild.

Men det gick jättebra! Mamma och pappa hade Fanny i koppel när jag öppnade dörren och på direkten kom Fanny in och nosade på Deya. Fanny var jättesnäll och fattade nog på en gång att det här är en väldigt liten valp som man måste vara försiktig med. Deya blev ganska rädd även den här gången, men lite mer nyfiken än rädd trots allt. Och nu var hon ju trygg hemma i lägenheten och kunde hälsa på Fanny i sin egen takt. Dessutom hälsade jag på Fanny och kände henne sedan tidigare så det var nog lite betryggande för Deya också.

Jag märkte att de ville busa med varandra så vi gick ut på gräsmattan och lät dom hålla på. Det gick ganska bra. Deya verkade dock lite osäker på hur hon skulle bete sig och höll sig väldigt mycket under bordet där vi satt på gräsmattan, så att hennes koppel hela tiden trasslade in sig i utemöblerna. Efter ett tag började Deya bli allt mer vild och hon började bita Fanny och skälla helt galet. Fanny var jättesnäll och gjorde ingenting ut lät henne hålla på, och bara snällt försökte busa tillbaka, men jag tyckte att det blev för mycket så jag tog tag i Deya och tryckte ner henne på gräsmattan på rygg och höll kvar henne så ett tag tills hon lugnat ner sig lite. Då släppte jag upp henne och berömde henne när hon var lugn.

Sedan gick vi upp i lägenheten och åt lunch och då låg både Fanny och Deya och sov brevid oss. Inga problem alls. Sedan gick vi ut och lekte lite till och då var Deya mycket bättre mot Fanny. Hon underkastade sig mer och låg på rygg och brottades med Fanny och de sprang och jagade varandra på gräset. Underbart att se, och jätteskönt att dom kommer så bra överens.

Imorgon måste jag och Martin åka till Kista och städa ur vår lägenhet och sedan ska vi åka till IKEA och lämna tillbaka en möbel som vi insåg att den inte får plats här, och sedan köpa lite nya saker också. Då kan vi ju inte ha med oss Deya, så då tänkte vi lämna henne hos mamma och pappa. Nu när dom fått träffas på Deyas hemmaplan så kommer det nog gå jättebra för henne att vara hemma hos dom en dag. Jag hoppas på det varjefall.

I övrigt går det ganska bra tycker jag. Vi går ut med henne hela tiden känns det som, men det behövs också. Ibland tänker vi oss inte för, när hon till exempel har lekt en liten stund och vi tänker att snart är det nog dags att gå ut med henne, men så hinner hon före oss och kissar inne. Men det händer bara en-två gånger om dagen numera, och vi har lagt ut en överbliven kartong framför ytterdörren och oftast är det just på den hon kissar så det är ju bra varjefall.

Igår kväll bjöd vi över tre vänner på middag också. Det gick jättebra och även om Deya är lite bitig med sina valptänder så är hon så otroligt söt och snäll mot folk, och hon verkar tycka väldigt mycket om att hälsa på främlingar. Hon är inte alls vaktig och hon skäller inte ut folk när dom kliver in genom dörren utan vill bara glatt hälsa på dom! Det tycker jag är jättemysigt! Hon låg och sov när vi käkade middag och sedan underhöll hon sig själv genom att brottas med Martins hårig monster-toffel medan vi kollade på hockey. Det gick helt enkelt finfint, hon tyckte inte att det var ett dugg konstigt att det var massa folk här.

Hon har börjat lyssna på sitt namn lite smått, och hon förstår vad nej betyder. Annars är det inte så mycket som hon förstår ännu. När Fanny var här och hon gjorde precis som man sa ("sitt", "vänta där", "kom hit", "gå dit", osv) kände jag bara att GUUUD vad skönt det ska bli när min hund har lärt sig det också.... :P