Nu har vi hämtat Deya! Här kommer lite bilder från när vi satt och väntade på flygplatsen uppe i Luleå.

Vår uppfödare Anette var jättetrevlig och berättade massa bra saker om hur i ska sköta om Deya.

Just nu håller hon på och sliter isär en kartongbit som blivit över efter flytten. Hon är så fruktansvärt söt så det finns inte.

Igår gick vi upp klockan halv sju och åkte hemifrån tio i. Vi hade med oss mackor och färdigblandad oboy som vi åt på Arlanda. En flygresa senare var vi framme på Kallax Flygplats. När jag försökte slå på min mobil lyckades jag få tillfällig minnesförlust och slog in fel kod tre gånger på raken så jag hade ingen telefon resten av dagen. Gjorde visserligen inte så mycket, men det var lite jobbigt just då för jag kunde ju inte ringa till Anette för att hitta henne på flygplatsen. Hon var jättesnäll och kom och hämtade oss där nämligen. Men det löste sig fort. När vi gick ut från flygplatsen stod det en kvinna med en hund som såg väldigt mycket ut som en Lapsk Vallhund, så vi hittade varandra utan problem.

Efter att ha åkt lite vilse, men varit glada ändå, så anälnde vi änligen hemma hos Anette och fick träffa de små valparna. Två av Deyas syskon hade redan lämnat kenneln så det var bara fem små valpar kvar. Men GUUUUD så söta dom är! Anette släppte ut valparna på gården och där sprang de runt och slogs och busade med varandra.

Avbrott:

Martin började just asgarva och kom in i vardagsrummet och berättade att han hade stått i badrummet och just hade kissat när Deya kom inspringande och satte framtassarna mot toalettstolen, och kikade ner i toaletten. I munnen hade hon haft en liten tuggpinne, och den tappade hon självklart ner i toaletten! Det är inte lätt att vara liten och nyfiken på allt. :P

Fortsättning:

Vi åkte iväg och åt lunch på en pizzeria och åkte sedan tillbaka och satte oss i köket där valparna bodde. Vi skrev på avtalet och får ett års medlemskap i Svenska Lapphundsklubben på köpet. Sedan passade Anette på att klippa klorna på Deya.

Sedan började äventyret. Valparna hade varit ute och sprungit på gården rätt länge så Deya var jättetrött precis när vi skulle åka. Men när vi satte oss i bilen så piggnade hon till lite. Till att börja med så var hon väldigt olycklig och skrek och gnällde olyckligt. Sedan kräktes hon i bilen, och började omedelbart försöka äta upp det hon kräkts upp. Anette förklarade att det berodde på att de instinktivt inte vill bli av med någon mat, men jag var kvick med att torka upp det så att hon inte kunde äta upp det igen. Vi stannade till för att hon skulle få kissa, men jag upptäckte då att hon redan kissat på handduken som hon satt på i bilen. Sedan kräktes hon en gång till. Efter det la hon sig äntligen ner och sov resten av vägen till flygplatsen. Det var skönt.

På flygplatsen sa vi hej då till Anette och sedan höll vi till utanför flygplatsen och försökte promenera lite fram och tillbaka för att hon skulle kissa och för att hon skulle vara lite trött inför flygresan. Hon kissade dock inte. När det var dags att borda planet stoppade vi ner henne i den lilla väskan som vi fått låna av Anette. Handduken som hon redan kissat och kräkts på försökte vi vika så att hon kunde sitta på någorlunda torrt underlag. Hon har nästan hunnit bli lite för stor för väskan, så hon kunde inte stå helt upprätt i den. Hon gnällde och var olycklig när jag bar henne i väskan (i famnen) in på planet. Sedan när jag la henne under stolen framför mig så la hon sig genast ner och somnade. Sedan sov hon hela resan fram till landningen, då började hon gnälla och skrika en massa. Då öppnade jag väskan lite och stoppade ner handen och klappade henne, och då blev hon tyst och lugn igen.

Vi stod en stund på en gräsplätt utanför Arlanda och försökte få henne att kissa lite, men det ville hon inte. Sedan var det dags för bilresa igen. Martin satt i baksätet med henne. Den redan blöta handduken fick bli underlag åt henne i Martins föräldrars bil. Så fort vi kom ut från Arlanda började hon kräkas igen, men när vi kom ut på en raksträcka så la hon sig ner och somnade. Men när vi kom in i Norrtälje och det började bli mycket inbromsningar och svängar så började hon kräkas igen. När vi var nästan framme var Martin alldeles olycklig och visste inte vad han skulle göra, för hon hade kräkts på alla ställen på handduken, och de pappershanddukar vi hade tagit med från toaletten på flygplatsen hade tagit slut. Men som tur var så var vi precis framme då så vi tog ut henne så fort som möjligt och tog med henne till den lilla gräsmattan som vi har utanför vår port.

Vi hade ganska mycket ångest både jag och Martin och undrade om hon någonsin skulle kunna älska oss efter att vi utsatt henne för allt det här. Till råga på allt hade vi ju satt på henne ett halsband för första gången i hennes liv och det kliade hon på hela tiden och var inte alls nöjd med.

Halv sju var klockan när vi kom till Norrtälje. Martin gick iväg för att köpa något åt oss att äta (vi har inte haft tid att fylla vår kyl med mat ännu) och jag tog in Deya i lägenheten. Hon kikade runt lite försiktigt, men följde i huvudsak efter mig när jag gick runt i lägenheten.

Nå, resten av kvällen sov hon, och lekte lite smått på kvällen. Hon verkade inte alls olycklig varjefall utan la sig att sova vid våra fötter, på rygg, med fötterna upp i luften. Jag inbillar mig att det är ett tecken på en trygg hund varjefall. :)

Jag sovit minimalt hela helgen, eftersom jag haft alldeles för mycket på hjärnan så jag såg verkligen fram emot att få gå och lägga mig, men givetvis var jag medveten om att det skulle kunna bli en orolig natt. Men det gick faktiskt riktigt bra. Hon var lite orolig i början och gnällde lite vid några tillfällen, och hon försökte komma upp i sängen (hon kan ju inte hoppa upp själv, utan bara ställa tassarna mot sängen), men jag knuffade lite försiktigt undan henne och ignorerade henne sedan, då gick hon och la sig på sin plats igen. Sedan gick det ganska bra. Jag låg visserligen vaken stora delar av natten ändå, för jag var så himla kissnödig. Jag ville inte gå och kissa för jag ville inte att hon skulle bli orolig, men till slut kunde jag inte hålla mig. Jag tog med henne till toaletten och när vi kom tillbaka gick hon och la sig på sin plats på en gång, så det gick ju jättebra.

Det gick faktiskt förvånansvärt bra på natten. Hoppas det går ännu bättre framöver. :)

Hittills har hon kissat inne två gånger igår och en gång idag, men hon har inte bajsat inne en enda gång. Vi har berömt henne jättemycket när hon kissat ute, och ignorerat henne när hon kissat inne. En gång kissade hon precis framför mig och då lyfte jag snabbt upp henne och avbröt henne. Sedan gick jag genast ut med henne och då kissade hon ganska snabbt ute också och då berömde jag henne jättemycket. Jag har börjat lära mig hur hon beter sig när hon behöver kissa nu också så oftast hinner jag ta ut henne när det börjar bli dags nu. Det kommer nog gå bra det här.

I morse gick vi upp klockan sju och sedan for Martin till skolan. Jag och Deya tog det lugnt på förmiddagen, Linnis kom förbi en sväng och hälsade och passade Deya medan jag passade på att dusha. Sedan däckade jag i soffan, och Deya däckade på golvet brevid mig. Sedan ville hon komma upp i soffan, då lyfte jag upp henne, och då la hon sig på min arm och så sov vi så i typ en halvtimme. Hur mysigt som helst!!! :D

Nå, bortsett från gårdagens jobbiga bilfärder så har det gått riktigt bra, och hon har anpassat sig så fint. Hon verkar väldigt glad och hon är inte alls blyg mot nya människor. Både jag och Martin är helt jättekära i henne. <3

Lägenheten är fortfarande aningen kaos-artad och det är lite jobbigt att inte ha ordning på allt. Efter att ha skyndat hela helgen med att skruva ihop IKEA-möbler och packa upp lådor, och sedan flyga fram och tillbaka till Boden med en åksjuk valp, är vi både fysiskt och mentalt jättetrötta. Så det är svårt att motivera sig till att börja ta tag i det just nu. Martin har varit duktigt och just ägnat en timme åt att skruva upp kökslampan (den var jätteknäppt konstruerad). Och idag åkte han och hans pappa iväg och slängde alla tomma kartonger på soptippen.

Nu är det dags att gå och sova igen. Hoppas att både Deya och jag och Martin kan sova bättre inatt. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer lite fina vinterbilder på Deya.

Nu har vi flyttat tillbaka till Kista.   Deya verkade lite låg första dygnet i nya lägenheten, men nu verkar hon känna sig som hemma, och det känns skönt.   Däremot beter hon sig lite underligt kring sin matskål och hon äter inte alls upp all sin m...

Vilken missär det var!   Vi åkte ut till mina föräldrar hem ute i Stockholms Skärgård och skulle fira världens bästa nyår! Vid tolvslaget hade jag redan hoppat ner i bubbelpoolen tillsammans med 10 andra glada människor och just när en kompis tänder ...

Deya har mått rätt dåligt de senaste dagarna. Det började i söndags med att hon var väldigt lågmäld och låg och sov hela dagen. Sedan vaknade jag klockan 6 på morgonen dan därpå av att hon kräktes. Det fortsatte med att hon låg och sov hela den dagen...

Typisk Deya-pose när hon sover. :P   Jag skrev inget om Deyas vikt och längd förra veckan. Jag har haft så himla mycket att stå i så jag har helt enkelt inte hunnit.   Men här kommer dagens mått: Vikt: 10,3 kg Höjd: 41 cm ...